Simdebut!

Då var dagen kommen till min debut i simhallen.
Jag har vansinnig träningsvärk sedan gårdagens pass på gymet och det var 7 år sedan (tjena vad tiden går!) sedan jag slutade i simklubben. Jag är med andra ord väldigt ur form och det kändes dom första 400 meterna. Det gav sig lite med tidet och jag fick sammanlagt simmat 3 kilometer. Jag simmade lugnt och det luriga med simning är att man inte svettas eller blir varm och man känner inte av tröttheten ett dugg förän man kommer upp ur bassängen. Jag trodde bokstavligt talat att jag skulle stupa! Träningsvärken kommer nog imorgon, men då är det dags för gymet istället.
Nu när jag är tillbaka i gymet efter allt med astman och allt annat så mår jag kanonbra.
Och idag när jag åkte till simhallen visste jag inte hur det skulle gå. Jag hade som mål att någon dag klara en kilometer. Jag simmade 3.
Det kändes så märkligt att ta på sig baddräkten och simglasögonen och vara tillbaka igen. I vattnet har jag bearbetat så mycket. Vattnet har betytt så mycket för mig i så många år, och nu var jag tillbaka efter 7 år. Det var som att möta en gammal god vän. Jag stormtrivdes och älskade varje sekund i vattnet. Jag älskade tystnaden och stillheten, att bara ha mig att tänka på. Inte behöva prata eller tänka, inte ha några krav, inte behöva vara någonting. Det var bara jag och vattnet, självklart var det andra i bassängen men dom tänkte man inte på. Jag kommer nog aldrig börja tävla igen, men gud vad skönt det är att vara tillbaka i bassängen igen.