samtal från ale.

Mamma ringde precis, hon skulle gå och lägga sig och hade saknat mig så idag så hon ville bara höra min röst innan hon gick och la sig.
Vår relation har blivit sådär nära nu när jag inte bor hemma längre. Så fort jag flyttade ändrades allt och nu är vi bästa vänner.
Pappa fyller 50 i år men vill inte ha en stor fest. Pappa avskyr att vara i centrum och ha stora fester, han är mer typen som delar en prinsesstårta från ica supermarket och en kopp kaffe med frugan och barnen. Och det är ju hans 50årsdag så vi får ju naturligtvis respektera hans önskan. Det konstiga blir att tänka sig pappa som 50.
Men pappa kommer alltid vara pappa, världens bästa Tommy. Min hjälte.
När jag var liten grät jag när han skulle ut och köra in bilen i garaget, och kunde inte somna förän han kommit in och gett mig en godnattkram och puss, helst hans egen version av min favoritsaga med. Nu är han så mycket mer. Man lär sig att uppskatta sina föräldrar när man blir stor.
När jag var liten var han min hjälte för att jg trodde att han aldrig var ledsen, rädd, trött, frustrerad eller kände någon mänsklig svaghet alls. Han kunde trolla och han var starkast i världen.
Nu är han min hjälte för att jag vet att han gjorde allt han gjorde, och var mänsklig. Han var rädd, ledsen, trött, frustrerad och ibland svag. Men han fortsatte, han pendlade 45 mil till jobbet för våran skull. Det kommer aldrig finnas någon som pappa.

Både jag och mamma rasar i vikt för tillfället, min konst är i helsingborgs dagblad och kronprinsessan viktoria är förlovad och hennes bröllop spås rädda sverige ur finanskrisen. I Dont think so. Det bröllopet kommer rädda sverige lika mycket som min storebrors bröllop i juli kommer.