Välkommen till 2009, vänligen ställ dig på vågen så ska vi se hur mycket du är värd.

Dagens sammhälle är så grymt fixerat vid vikt och storlek. Oavsett om du är smal eller överviktig så tar sig människor rättigheten att värdera vårat människovärde efter hur vi ser ut. Det ser vi överallt! I mailen kommer reklam om preparat att gå ner i vikt, vi får pop up-fönster upptryckta i nyllet, reklamer, reklampelare, tv-program även hemma, på jobbet eller i mataffären proppas man full med propagandan. Alla ska se exakt likadan ut. Och hur det är vet jag inte riktigt för alla får olika budskap. Smala får höra att dom ska gå upp i vikt och äta ordentligt och de med former får höra att de ska gå ner i vikt och äta sunt. För det vet ju alla, de smala äter ingenting och de som har det minsta övervikt äter bara skräp och rör sig inte ett dugg. Det är iaf vad man får höra. Sedan att de jag känner som är smala, äter mer än de flesta andra jag känner och att många överviktiga äter nyttigare än många "normala" och tränar på gym, det verkar inte världen vilja veta om.
I mitt fall har detta resulterat i en stor ångest och oro för sociala sammanhang. När jag fortfarande inbillade mig att det va jag som var paranoid och att det inte alls var så att folk granska varje millimeter av mig hela tiden, så gick det okej. För då trodde jag fortfarande på att ingen har så tråkigt liv att dom tar sig tid och engagemang att fundera över andras figur. Men när jag gång på gång fått blickar och till och med komentarer så har jag förstått att jag är inte paranoid. Det känns som att ens värde sätts efter hur man ser ut. Men flest kommentarer kommer till de som är smala. Helt plötsligt är varenda en dietistexpert och personlig tränare, helt plötsligt vet varenda en exakt hur dom äter och rör på sig och hur dom sover och allting! När dom i själva verket inte har den blekaste aning om hur det ligger till!
En kollega hade problem med bukspottssköteln och en hade problem med ämnesomsättningen. Men tror ni människor brydde sig? Nej nej, folk antog och skvallrade.
Min man å andra sidan kan inte äta i matsalen på jobbet utan att ha en redig publik, ungefär som "KOLLA! Apan i buren äter någonting!", och har han precis ätit när folket kommer så får han genast ett förhör om han inte ska äta så han går upp i vikt.
Om folk sedan är normalviktiga så ska dom förstora tuttarna och fettsuga lite här och var, det är botox och en himmelens massa annan skit så det inte ska synas att man är vuxen, man ska helst likna en 15åring tills man är 50, sedan ska man se ut som 20 max.

En annan fråga jag som kvinna stör mig enomt på är när och om vi ska ha barn. Har någon den minsta misstanke om att man är gravid så tar sig denne direkt friheten att talla på en, är man inte gravid så får man knappt ett handslag! Hur vet denne som frågar att jag ens kan bli gravid? Det är långt ifrån alla kvinnor som kan bli gravid, och de som kan, har kanske en partner som inte kan befrukta? Men det vet inte dom utan bara för att man är gift och kvinna så tar sig alla rätten att kasta sig in i ens äktenskapliga privata angelägenheter. De som fått sitt barn som alla tjatat om sedan paret gifte sig, får sedan leva med frågan när nästa kommer. Men där är det bra, normen är två ungar. När folk sedan får fler ungar börjar skvallret igen.
Det som samhället tycker är konstigast är kvinnor som inte vill ha barn. Genast startas en kampanj för att kvinnan i fråga ska ändra uppfattning 0ch plötsligt vilja ha barn.